Spelutveckling

Spelade ett parti Yatzy igår och vann stort. Detta anrika spel har sina förtjänster men ger måhända inte värsta endorfinpåslaget. Vet att det finns något som heter spelutvecklare. Funderar på att slå mig in i branschen. Antar att det förhåller sig som så att man tar ett spel och så utvecklar man det. Finns säkert ett flertal sällskapsspel som behöver utvecklas. Yatzy är ett bra exempel. Tysk Dödsyatzy känns mer kittlande. Inbegriper hullingförsedda tärningar som man kastar...på varandra. Den som vinner föräras en kartong Bratwurst. Ett toppenskojigt spel vars regler är under utveckling i skrivande stund. Monopol kan ju vara lite rafflande ibland, men är tämligen förutsägbart. Monopål däremot är förlagt till Grums och är ett ensamspel för alla vid namn Pål. Ingen storsäljare kanske. Antar att det blir lite skumt när Pål får "Gå i fängelse och stå över tre kast." Men då finns en variant som heter Stereopål. Riktar sig till målgruppen personer vid namn Pål som känner en till som heter Pål. Vet inte hur stor marknaden är men... Ska fortsätta utveckla spel under dagen. Återkommer när jag fått kaffe...

 

 

Under utveckling

Hästen - högst i näringskedjan?

Sitter i solen i sällskap av en blond artonåring, inga namn nämnda, och spejar ut över nejden. En bit nedanför oss flanerar ett par hästar i frid och ro. Mitt vanligtvis kloka och förståndiga sällskap vänder sig mot mig och ställer en något otippad fråga, lite lojt sådär. "Du, äter hästar kött?" Långsamt vänder jag mig mot denna någon och mitt allt bredare leende avslöjar på något vis de bilder som genast uppträder för mitt inre. Ont om huggtänder. Halkiga hovar. Förlänar måhända inte hästen titeln Årets Rovdjur. Hade sett festligt ut dock. Se hur pålle smyger fram som en indian mot ett intet ont anande rådjur och ger det en rak höger med framhoven. För att sedan slita det i stycken med...mulen? Fast de är ju rysligt bra på att slå bakut å andra sidan. Det skulle innebära att de får smyga baklänges mot bytet. Då behöver de vara två som samarbetar...minst. "Lite mer till höger nu Jan...nej fel håll...mitt höger, inte ditt!" Verkligen skitlätt att missa bytet med den tekniken.

Mitt sällskap fattar snabbt...galoppen...vänder sig om med ett lika brett leende som mitt, och orden "du...det var inget..."

 

 

 

Jan

Göran och jag

Jag har hyresgäster. Inte så stora och inte så högljudda. Skitsmå faktiskt. Enligt gällande regler faller de under kategorin skadeddjur. Enligt Idas gällande regler faller de under kategorin onödiga djur. Vi ser dem inte så ofta, men vi hör dem. Nu och då ställer de till med party i skafferiet. Jag kan nästan se hur de sitter där i bästa gåbortstassen och ler förnöjt i en hög med havregryn och gammal spaghetti petandes ur mungiporna. De är inte lika petiga med kolhydraterna som jag. Ibland tvingar de ut någon stackare att kolla läget i kompostpåsen. "Kom igen Göran, är du man eller mus?" Göran sväljer högt och vet att han inte har något val. Backar han blir han evig hackkyckling och får leva på jasminris till livets ände...Göran gillar inte smaken på jasminris. Det vet de stora grabbarna. Då och då korsas Görans och min väg ute i köket. Göran får verkligen rekordbråttom när han ser mig. Personligen anser jag det vara en smula ofint. Blir man bjuden på käk kan man väl åtminstone stanna och hälsa?

 

 

 

Göran

 

 

Vid ett tillfälle upplevde jag ett riktigt close encounter med nämnda grabb. Avkomman hade knölat ihop en påse chips i skåpet. Då jag var osäker på om där fanns något innehåll kvar som skulle sparas till melodifestivalen eller något ryckte jag ner påsen. Tyckte påsen kändes lite underlig. Körde så ner handen i påsen och förväntade mig att fånga ett dillchips eller två. Det gjorde jag nu inte. Vad i...?! Vi stirrade på varandra en sekund...Göran och jag...där han satt i ett fast grepp i min hand. Skitsnopna var vi. Mest han skulle jag tro. Själv hade jag reagerat starkt om en överdimensionerad hand plötsligt kom ner genom taket och helt sonika lyfte bort mig när jag satt på en av landets bästa krogar och smörjde kråset.

Jag vet att jag borde skaffa musfällor. Men det går bara inte. Vi har ju kommit varandra så nära nu...Göran och jag.

Handhavande och hänförande utsikter.

Gladröntgen

Nu var det toklänge sedan jag uppdaterade denna oerhört viktiga blogg. Kan bero på att jag har en fungerande hand. Mellanlslag samt vissa bokstäver leder till tangentsmärta. Men nu har jag äntligen fått tid hos tant doktorn. De har i sanning haft semester på vårdcentralen. Snurrigt värre på telefonsvararna där nere. "Hej och välkommen...jag är...borta nu ett tag....såatteeeh...jag hänvisar till....ehh sköterskorna och så..." Eller, "Hej och välkommen...min nästa telefontid är den trettonde juni...." Spännande när man får det beskedet den...femtonde juli. Nåväl, nu ska de få fotografera min halvdöda hand. Något är rekorderligt vajs. Man ska inte kasta sig ur traktorer i rörelse...det ska man inte. Har varit salongsberusad i en månad...men nu är jag åtminstone nykter. Och nej, det beror inte på alkoholintag. Tänkte på Kalle Anka och de där teckningarna när han fått en smäll i ankskallen. Det dansar klockor och fåglar runt Kalle då. Jag kan svära på att jag haft ett gäng gråsparvar samt eventuellt även ett par kråkor i omloppsbana runt min skalle. Jag har sett dem, det har jag. Men man röntgade min hjärna och påstod att inget var brutet åtminstone. Mitt onödigt intressanta hematom på höften, i storleksordningen vattenmelon, har snart försvunnit. Det är jag tacksam för. Nog för att det är snyggt med breda höfter, men helst åt båda hållen. Ortopeden på akuten tog sig en titt på utväxten, meddelade att något liknande hade hon aldrig sett och att hon måste gå iväg och fundera ett tag. Visst, tänkte jag, gör det du, jag ska ändå ingenstans på en stund. Sen törnade jag emot vänstersaker ett tag. Jaja, så kan det gå.

I skrivande stund skiner solen in i mitt numer fina uterum. Saker har tömts. Annat har kommit till. Här kan man njuta sitt kaffe till syrsornas sång och fågelkvitter. Just nu ackompanjerat av ett gäng traktorer ute på åkern. De paketerar sådant som växt därute.Vad vet jag inte, men det var grönt. Här i området passerar ofta diverse jordbruksfordon. De har alla helfestliga aggregat baktill, på sidorna samt emellanåt även framtill. Jag begriper inte mycket av det jag ser, men förstår att det är rysligt användbara grejer. De jag ser just nu har gigantiska toarullar på sidorna. Toarullarna fångar in fyrkantiga balar, som en annan traktor med andra spännande tillbehör bajsade ut för några timmar sedan. Toapappret gör jättefina paket av fyrkanterna vilka nu ligger i toppenfina rader här utanför. Jag är hänförd.

Helikopterförarutbildning?

Ida hade ett spännande möte häromdagen. Det skulle visa sig bli de mest förvirrade och i sanning innehållslösa tre minuter hon någonsin upplevt i sitt lilla liv. Hon berättar intensivt och animerat för modern som till slut kollapsar av skratt.

Barn: "Mamma, jag måste berätta! Du vet de där grannarna längst nere på hörnet hos pappa?"
Mor: "Finnarna?"
Barn: "Ja, de som går ut med katten i koppel, hehe. Jag har aldrig pratat med dem någonsin du vet. Plötsligt ringer det på dörren och så står han där och verkar vilja något. Och det är nu det blir obehagligt. Jag menar det! Obehagligt mamma! Han börjar säga något!"
Mor: "Öh, jaha?"
Barnet: "Och grejen är att det går inte att förstå ett ord! Eller nej, det går inte att förstå...ett ljud! Jag begrep verkligen ingenting! Och då menar jag ingenting!"
Mor: "Pratade han finska??"
Barn: Nej! Eller, det vet jag inte! Det gick inte att urskilja! Han rörde på munnen och det kom ljud!Jag bara tittade på honom och han fortsatte säga saker....ellet låta saker! Jag har aldrig varit med om en kommunikation med så mycket frågetecken mamma! Det var hemskt!
Mor: "Men kunde du inte på något vis förstå vad han hade för ärende?"
Barn: Nej! Han kan ha använt ordet lägenheter en gång, men jag tordes inte gissa på det för han kan lika gäna ha sagt helikopterförarutbildning. Det gick inte att förstå ett enda ljud mamma!"
Mor: "Hahahahaha."
Barn: "Jag försökte säga att jag inte förstod men att jag skulle hälsa pappa att han varit där. Det sa jag nog fem gånger. Men han verkade inte förstå vad jag sade heller! Sen sa han...eller nej han viftade med händerna på ett sätt som visade att han menade att, jaja lika bra att ge upp, typ. Så jag skakade lite på huvudet och stängde försiktigt dörren. Det var hemskt mamma!"
Mor: "Hahahahahahahaaaaaaaaa. Kom han tillbaka senare?"
Barn: "Nej! Jag ska aldrig mer öppna dörren!!"

Härligt att ha så fin kommunikation med sina grannar tycker jag. Dessa två lär aldrig uppleva någon form av osämja i alla fall. Det är liksom omöjligt....

Hej Ingvar, jo jag undrar...

Är i färd med att köpa mig en säng. I den skall jag somna när jag är trött om kvällarna. Men detta med att köpa säng är inte gjort i en grisblink. Mycket man ska tänka på. Förvisso kan man tacka den begränsade budgeten för den uppenbara inskränkningen av valmöjligheter. Men ändå. Ska jag ha en mjuk? Eller en medium? Eller en hård? Är jag lång eller kort eller bred eller tung eller ful eller trist eller snygg eller gammal? Tror jag ska ha en lagomhård mellanmjuk, eller något däremellan. Dessutom beror ju tydligen beslutet på huruvida jag sover på sidan, på rygg, i framstupa sidoläge, i fosterställning, på mage, med armarna över huvudet eller under knäna. Tror jag sover på alla vis egentligen. Beroende på vad jag har för typ av säng. Komplicerad skit detta. Tydligen har avgörandet också med min inre termostat att göra. Är jag varm, eller kall om nätterna? Eeh...det beror på om det är varmt eller kallt i rummet. Jag är nog rätt lagomvarm, förutom när jag fryser. Uff...undrar om man får sova över på Ikea och liksom testköra lite mer seriöst. Kan ju alltid ringa Ingvar och höra efter. Nåja, det blir säkert görväl detta. Jag ska ha en skitbra enåförtisäng och det ska bli dretkul.

Grabben tycks ha valt rätt



Lokalstekt

Våren från helvetet...på alla plan...har övergått i übersommar. Om detta vittnar min rygg. Den pratar till mig med högröd röst. "Kan du vara så snäll och skaffa någon form av solskyddsfaktorkräm din imbecille galning??" gapar den. "Åja", replikerar jag trotsigt. "Det var ett himlans gnäll allefall." "Du minns väl åttiotalet min kära baksida?" "Då hade solskyddsfaktor ännu inte etablerat sig i var mans vokabulär." "Nej minsann, då var det Hawaian Tropic Oil över hela den skummjölksfärgade kroppen och ut på sjön en hel dag i frisk bris." "Det var smärta det min vän, så sluta gnäll. Detta är en västanfläkt i jämförelse." Ibland får man påminna kroppsdelar om hur det förhåller sig med saker och ting..

Hälsningar från en lokalstekt kvinna i sina bästa år.

Ohyggligt

Nu hoppar laxen. Nu blommar häggen. Nu lyfter taxen sitt ben mot väggen. Det har blivit vår till slut. Jag har totalfrusit mig igenom en rätt värdelös aprilmånad. Hoppas på en varmare maj på alla sätt och vis. Det finns numer ett macroobjektiv i hemmet. Med det kan man fånga yttepyttesaker i ens omgivning. Jag hoppas på att fånga bakterier som ingen tidigare upptäckt. Dra orimligt viktiga slutsatser av fynden. Komma en olöst gåta på spåren. Rädda mänskligheten från sjukdom och död. Nobelpris. Eller vänta. Vad hette det nu? Äsch...mikroskop var det ja. Det har jag inget. Då får jag väl nöja mig med att plåta andra små saker. Ida till exempel. Hon är hyggligt liten. Eller en myra. Den är ohyggligt liten.

Ohyggligt liten

Elephant Trunk

Idag gjorde vi ett uppehåll i penséeplanteringen. Det är förvisso bara i runda slängar tretusen plantor som skall ner i jord, men det var ett trevligt avbrott. Vi åkte på maskinmässa. Av alla tänkbara mässor är detta en mässa jag aldrig trodde jag skulle bevista. Norra fältets semileriga gräsmatta var sprängfylld av maskiner i varierande storlek. Skinande blanka, röda och gula, oerhört användbara maskiner. Bland dessa maskiner vandrade män i varierande storlek och verkade begripa saker. Fast vi var några tappra kvinnor också. Tjifen och kollegan var med. De är kvinnor och begriper sådana där maskinrelaterade saker. Jag är en gröngöling i sammanhanget. Mässan erbjöd bland annat en massa skojiga gräsklippare, grävare, fraktagrejerbilar, vattenkannskärror, trimmers, häcksaxar, kaffe och hamburgare. Men kronan på verket enligt undertecknad var en Elephant Trunk. Den kan man ha när man klipper häck. Att klippa häck är en smula ansträngande. Efter fem minuter är jag andfådd. Efter tio minuter är jag skakis. Efter en kvart är jag tårögd. Efter en timme är jag allt det där på samma gång. Jag är en intressant syn på frukostrasten efter första passet. Armarna är då i stort sett obrukbara och beter sig på ett synnerligen ryckigt vis. Jag får föra munnen till kaffekoppen. Inte tvärtom. Sörpla i mig en skvätt i bordshöjd liksom. MEN...det finns ett ljus i häcktunneln! En Elephant Trunk! En sagolik mojäng att hänga på sig som fördelar bördan på ett himmelskt litet vis. Jag fick äran att kränga på mig denna mackapär på mässan och ville inte ta den av mig. Kärlek. Tjifen fick ett bra erbjudande så den fick följa med oss ända hem till kyrkogården. Lycka. Ska vårda den ömt.

 Jag och Elephant Trunk

Kärlek 

Fräsigt

Denna dag har vi använt både kamera och stativ. Lador och brunnar och motorcyklar har stått modeller. Därefter har vi lattjat runt i HDR-programmet Photomatix som två barnungar i en godisaffär. Vi begriper inte så värst mycket. Vi tycker mest det blir fräsigt. Så nu ska jag ladda upp lite skumma bilder. Det tar ohemult lång tid att ladda dessa bilder. Så när ni läser detta kanhända att det redan är imorgon eller nästa vecka nu. Fast nyss ett strax i väntan på sedan. Och efter att jag skrev det sista kom jag på hur jag gör om dem till JPEG i ovannämnda program. Så nästa vecka är inte förrän sedan. Nu blev det nu.

Fräsig lada

Fräsigt skjul

Fräsiga takpannor

Fräsig motorcykel

Örk

Man pratar värmländska när man umgås med goa värmlänningar på jobbet. Precis som sig bör. Håkan är från Stockholm han. Del av en konversation lät idag så här:

Värmländskan: "Ja, öm en örker. Och det är ju bra öm en örker."
08:an "Orkar heter det."
Värmländskan: "Sorry, jag har jobbat."
08:an "Det har jag med, men inte låter jag på det där viset för det."

Det är kul när det är skoj!

Wermland

Nätschönöll Jeågräffik

Idag har en massa proffsfotografer vandrat runt i Karlstad och tagit odödliga bilder på viktiga ting vilka kommer att visas i Nätschönöll Jeågräffik i ett kommande nummer. Själv har jag specialiserat mig som krypande sopfotograf. Andra är mer fokuserade på korv. Åter andra på former och linjer och folk och sånt. I framtiden skall jag införskaffa ett makroobjektiv samt byxor med inbyggda knäskydd, vilka behövs då sopor ofta befinner sig i marknivå. Kevlar föreslog mitt hjärtas prins. Antar att han räknar med att jag blir beskjuten när jag ska fota extrema närbilder på krokusar och skräp. Han kan förvisso ha rätt. Känsliga grejer det där. Nu tänkte jag kanske inte fota krokusar och skräp på Hells Angels ägor. Så jag nöjer mig med knäskydd från Jula ... eller ... jag menar från en affär där man säljer speciella proffsfotografknäskydd givetvis. Här kommer några exempel från dagens proffsfotografering.

Lampa med streck i bakgrunden

Jag gillar sopfoton

Håkan och Gustaf

Jag och min jacka för två

Sa jag sopor?

Ränder och rutor

Gött!

Inte för att detta är någon matblogg. Mest en tjatblogg. Men nu ska jag dela med mig av en galet god maträtt som svärmor gör. Hon lagar god mat minsann.

Galet god kycklingfilé / 6 pers.

1 kg kycklingfilé

Tina filéerna och lägg på bakplåtspapper i en form eller långpanna. Ställ in i ugn på 175 grader i 30 min. Inget matfett eller kryddor. Låt kycklingen svalna och skär i skivor.

Sås:

50 gr äkta smör
1 1/2 msk Dijonsenap
3 msk kinesisk soja
1 1/2 msk krossad grönpeppar
1 burk Créme Bonjour - Tomat och medelhavsörter
3 1/2 dl grädde

Blanda allt till såsen i en kastrull och låt sjuda en stund.

Lägg de skivade filéerna med soltorkade tomater emellan i en form. Slå såsen över.
Låt dra till nästa dag!

Värm i ugn och njut!

Särkproblem och annat...

Ja, så är då två av tre påskspel avklarade. Jesus och de två lärjungarna gjorde vad de skulle även denna gång. Så även alla andra inblandade. Nu återstår spelet i Boda. Då får man hålla i hatten, för där kan vad som helst hända. Jesus kan fastna i sin egen särk och därmed återuppstå medelst katapult exempelvis. Ljudkulisser på kassettband kan bli förväxlade. En radiointervju från P4 har inte samma effekt som fårläten. Herdar blir en smula förvånade av sådant har det visat sig. Man skulle kunna skriva en hel bok om alla dråpligheterna. Men skojigt har vi. Publiken också så vitt jag vet. Så nu är det på´t igen imorgon.

Dotter Emma arbetar med det gudomliga dessa dagar även hon. En fotouppgift med faderligt tema blev en tolkning av en modern Gud. Jag tycker bilden är läcker och jag har fått lov att dela med mig av den. Pojkvännen fick sitta modell och han gör det med den äran. Påskfrid på er alla!

Tallinlägg

Idag var första dagen på kyrkogården för säsongen för min del. Förra veckan riktigt längtade jag ut. Idag riktigt längtade jag in. Ett par minusgrader påhejade av en överförfriskad nordan. Aj, sa fingrarna och kinderna och öronen och lite annat beroende på åt vilket väderstreck jag vände mig. Men det snöade inte. Det är jag väldigt tacksam för. Jag har idag plockat och krattat kottar. Jättemånga stora kottar. Weymouthtallkottar minsann. Det är världens coolaste träd. Gigantiska och majestätiska kröner de kyrkogården och erbjuder tjänst som både solparasoll och paraply åt väderutsatta människor. Även djur. Kor samlas gärna där i den livgivande skuggan när kvicksilvret kryper över 45 på sommaren. Det gör det aldrig så jag har aldrig sett det. Ingen annan heller. Men det vore fränt. Usch vad jag svamlar. Vi skyller på nordan tycker jag. De tre kommande dagarna ikläder jag mig rollen som Judas. Skvallerbytta bing bång. En utmaning jag antar med blandade känslor. Jag gillar ju Jesus rätt skarpt. Men någon ska ju gestalta även denne förrädare. Nu ska jag klappa Sigrid och äta lite mat. Frid gott folk!

Weymouthtall

Jag svamlade uppenbarligen inte! Notera kon!

Hårresande

Idag har gammtanten blivit ompysslad och pimpad och fotad av sin kära dotter Emma. Jisses vad hon fick jobba den lilla. Håkan har hållit sig i källaren han.Tror han får någon form av allergi av hårspray och locktänger. Mental allergi. I skrivande stund håller dottern på att redigera bilder hon tagit av sin ömma mor. Eventellt gör hon om mig till fisk, traktor eller kanske mäklare med högt hårfäste. När hon går loss i photoshop kan vad som helst hända nämligen.

Studio Sjölin Sumospecial 450 :-

Om Emma fick ont i ryggen? Vet inte...jag frågade aldrig...

Hurra för Molly!

Igår var vi i Strömstad och firade Molly. Hon blir tjugo i dagarna. Gamla människa. Vi åt fantastiskt god mat som syster yster trollat ihop. Tårtan hade mormor tillverkat och den verkade minst sagt gå hem hos samtliga. Trevligt hade vi, jag och min goa familj! Den enda som fattades var Ida som roade sig med att vara telefonförsäljare på hemmaplan hela dagen. Nedan följer ett helt gäng med bilder från dagen.

Molly fick en mask och en tokfin cykel bland annat

Håkan är en blyg viol

Tant blå åker bil

 

Emma, Molly och IngaLill samt två ballonger

Kajsa jäser ut

Ett "trevligt" inlägg

Ida är här. Det är min avkomma. Ida pluggar mediekunskap och har en lärobok med humor. Den behandlar bland annat televisionens utveckling. Om de trevliga caféprogrammen står att läsa följande: "Trevliga" programledare sitter i en soffa och pratar med lite "trevliga" människor om "trevliga" saker. Emellanåt spelar en "trevlig" orkester "trevliga" dansbandslåtar." En bok i  min smak.

Ida, en "trevlig" tjej som gör citationstecken i luften på ett "trevligt" vis.

Sigrid är också här. Det är vår katt. Hon är nykastrerad och har utegångsförbud i dagarna tre. Detta innebär att man måste skrämma skiten ur henne innan man går ut genom dörren. Det sker genom stampningar i golvet parallellt med viftningar med armarna och ett väsande läte. På så vis flyr hon till vardagsrummet en nanosekund så man hinner ut. När man ska gå in i huset sparkar man först hårt på ytterdörren ett par gånger. Därefter kastar man upp dörren på ett oväntat hastigt vis och häver sig in genom dörren samtidigt som man säger aaarrgh. På så vis flyr hon till vardagsrummet en nanosekund så man hinner in. Man får helt enkelt bete sig som en komplett idiot några dagar så hon inte smiter ut och river upp såret. Det var veterinären mycket noga med. Veterinären tog uppenbarligen inte i beaktande de mentala störningar som kan komma att bli följden av husarrestens upprätthållande. Nåväl, hon får väl tala ut med någon psykolog i framtiden, lilla Sigrid.

Jättebra kräm

"Dermatologer avslöjar hemligheten bakom att ta bort rynkor och se nitton år yngre ut." Så säger annonsen på facebook. Nitton år. Fantastiskt. Tror jag ska köpa en tub. Nej men AnnSofie! Vad har du gjort för att se så där exakt tjugosju år gammal ut? Det är tamigtusan antirynkbehandling med precision det! Bara inte Emma eller Ida hittar tuben i tron att det är någon ordinär dagkräm. Då kommer Emma att se ut som en tvååring. Ett sjuhelsikes hinder när man ska bonda med klasskompisarna på universitetet. För att inte tala om Ida. Hon kommer att se uppseendeväckande ofödd ut.

Nästan overkligt bra kräm.

Billigare vid snabb affär.

Jag rear härmed ut två stycken hemfridsmarodörer. En norsk Skogshuligan med nattjänstgöring samt en diagnosbehäftad bondkatt med intresse för chockbehandling och stängda dörrar. Två och femtio styck kostar de men då följer alla tillbehör med. Som svans och öron. De är väldigt snygga och gör sig bra på bild. Viktigt om man vill ha dem i plånboken. Eller i ett album. Det är där jag vill ha dem. Köparen bör ha ett behov av avbruten sömn. En till fem gånger per natt. Köparen bör även uppskatta ljudet av klor mot fönsterruta nattetid. Viktigt är också att kunna glädjas åt diagnoskattens psykbrytsmobbning av Skogshuliganen när denne väl blivit insläppt. Snavning över de bägge i nattligt skumrask ingår också i köpet. Skynda fynda. Svarar jag ej i telefonen under dagen beror det på att jag står och sover hängande över moppskaftet. Prova i så fall senare, snälla.