Tallinlägg

Idag var första dagen på kyrkogården för säsongen för min del. Förra veckan riktigt längtade jag ut. Idag riktigt längtade jag in. Ett par minusgrader påhejade av en överförfriskad nordan. Aj, sa fingrarna och kinderna och öronen och lite annat beroende på åt vilket väderstreck jag vände mig. Men det snöade inte. Det är jag väldigt tacksam för. Jag har idag plockat och krattat kottar. Jättemånga stora kottar. Weymouthtallkottar minsann. Det är världens coolaste träd. Gigantiska och majestätiska kröner de kyrkogården och erbjuder tjänst som både solparasoll och paraply åt väderutsatta människor. Även djur. Kor samlas gärna där i den livgivande skuggan när kvicksilvret kryper över 45 på sommaren. Det gör det aldrig så jag har aldrig sett det. Ingen annan heller. Men det vore fränt. Usch vad jag svamlar. Vi skyller på nordan tycker jag. De tre kommande dagarna ikläder jag mig rollen som Judas. Skvallerbytta bing bång. En utmaning jag antar med blandade känslor. Jag gillar ju Jesus rätt skarpt. Men någon ska ju gestalta även denne förrädare. Nu ska jag klappa Sigrid och äta lite mat. Frid gott folk!

Weymouthtall

Jag svamlade uppenbarligen inte! Notera kon!