Elephant Trunk

Idag gjorde vi ett uppehåll i penséeplanteringen. Det är förvisso bara i runda slängar tretusen plantor som skall ner i jord, men det var ett trevligt avbrott. Vi åkte på maskinmässa. Av alla tänkbara mässor är detta en mässa jag aldrig trodde jag skulle bevista. Norra fältets semileriga gräsmatta var sprängfylld av maskiner i varierande storlek. Skinande blanka, röda och gula, oerhört användbara maskiner. Bland dessa maskiner vandrade män i varierande storlek och verkade begripa saker. Fast vi var några tappra kvinnor också. Tjifen och kollegan var med. De är kvinnor och begriper sådana där maskinrelaterade saker. Jag är en gröngöling i sammanhanget. Mässan erbjöd bland annat en massa skojiga gräsklippare, grävare, fraktagrejerbilar, vattenkannskärror, trimmers, häcksaxar, kaffe och hamburgare. Men kronan på verket enligt undertecknad var en Elephant Trunk. Den kan man ha när man klipper häck. Att klippa häck är en smula ansträngande. Efter fem minuter är jag andfådd. Efter tio minuter är jag skakis. Efter en kvart är jag tårögd. Efter en timme är jag allt det där på samma gång. Jag är en intressant syn på frukostrasten efter första passet. Armarna är då i stort sett obrukbara och beter sig på ett synnerligen ryckigt vis. Jag får föra munnen till kaffekoppen. Inte tvärtom. Sörpla i mig en skvätt i bordshöjd liksom. MEN...det finns ett ljus i häcktunneln! En Elephant Trunk! En sagolik mojäng att hänga på sig som fördelar bördan på ett himmelskt litet vis. Jag fick äran att kränga på mig denna mackapär på mässan och ville inte ta den av mig. Kärlek. Tjifen fick ett bra erbjudande så den fick följa med oss ända hem till kyrkogården. Lycka. Ska vårda den ömt.

 Jag och Elephant Trunk

Kärlek