Moa hjälper plastmoster

Idag har jag celebert besök av Moa Rosenberg. Detta geni har hjälpt mig med bloggdesignen. Inte lätt sådant där. I övrigt har vi ätit köttfärssås. Delar här nedan med mig av ännu ett gammalt alster. Till viss del naturrelaterat även det. Fast mest handlar det om de där blixtsnabba filmerna som dyker upp i hjärnan emellanåt. I alla fall i min. Men den har nog en och annan bokstavskombination den å andra sidan. Frid!

.

.

.

Fågelmätare

.

Ligger nerstuvad i min underbara, röda soffa med dagens skörd av reklam utspridd över min lekamen. Bläddrar lojt bland digitalkameror, innanlår, laktosfri mjölk och annat jag inte har behov av. Men reklamskummandet ger mig åtminstone en anledning att skjuta upp det där med disken. Befinner mig i något slags halvzombiestadie när min blick glider över en annons för något jag aldrig tidigare hört talas om. Bilden föreställer ett slags rektangulära plastskivor med en rad hål längs mitten. Ungefär som de där oerhört användbara trämojängerna man kan mäta upp lagom spagettimängd med, ni vet. Ovanför bilden av plastskivorna i sorterade färger står det Fågelmätare.

.

Det är nu det läskiga börjar. Inom loppet av några sekunder fyller min hjärna i de delar av informationen jag inte begriper. Hjärnor har den egenheten. De gör det obegripliga begripligt, vare sig man vill eller inte. Fågelmätare, tänker jag. Jaha minsann. Det finns alltså folk som sysslar med sådant. Mäter fåglar. Inte visste jag att intresset var så stort att de säljer själva mätverktygen på Obs! Men man kan ju undra hur … och varför. Hjärnan börjar arbeta. Ser för min inre syn hur en person med positiv inställning och ornitologiska böjelser suger tag i en förvånad sparv och doppar ner den i hål efter hål tills han hittar ett där den passar. Pippin blir stel i hela fågelkroppen, ser ut som en fågelholk i ansiktet och utbrister: "Vafalls?" Därpå sätter mätarmänniskan ner den lätt förödmjukade sparven, som muttrande skyndar från platsen, mätt … men knappast belåten. Kvar står ornitologaspiranten och skriver ner resultatet av mätningen i ett anteckningsblock. Okej… så långt är jag med. Men frågan kvarstår. Varför gör han på detta viset? Det enda han vet nu är att någon slumpmässigt utvald sparv har en viss omkrets. Aha!… han tänker mäta flertalet sparvar och göra en jämförande studie. Få ett medelvärde … liksom. Men, hur ska han veta att han inte mäter samma snopna fågel två … eller till och med tre gånger? För gör han det så fallerar ju hela projektet. Mätningarna kan ingalunda bli statistiskt säkerställda! Det skulle krävas att han utvecklar ett sätt att kommunicera med de små gynnarna. Han kanske lär dem att semaforera information till honom. Vissa vingrörelser kunde betyda: Nej, jag är redan klar, men Göran där borta har du inte mätt än. Andra rörelser kunde betyda: Mig får du vänta med, jag känner mig så tjock och svullen idag. Men det verkar arbetsamt. Han märker väl upp dem på något vis … resonerar jag.

.

Jag antar sedan att de historiska sparvresultaten presenteras i Föreningen för Fågelmätnings kvartalsutgivna medlemstidning Nytta & Nöje Med Fågeln Som Redskap. Ornitologaspiranten hyllas som en hjälte och försäkrar att inga sparvar kom till skada under provmätningarna. Att han knäckte en och annan småfågels självförtroende under den förödmjukande mätningen känner han kanske inte till. ”Inte visste vi att Siv var så rund om krävan” viskas det kanhända i en och annan björk.

.

Nåväl … Plastskivorna med hål har fått sin förklaring. Två sekunder … mer krävs inte för att frontalloben ska ha skapat en alldeles ny typ av fågelhobby. Jag är nöjd. Ända tills min blick återigen glider över annonsen. Vad i...? Fågelmatare … FågelMATARE! Tsss!! Så enkelt! Så logiskt! Så ekologiskt och jättefiffigt! Det är så man får en och annan sparv att bli både mätt OCH belåten!