Idag fick jag ett par skor av kärleken. De är fina och jag går omkring i dem inomhus bara för att jag vill. Men, dessa skor är inte bara ett par random fotbeklädnader. De innebär även en mental utmaning för min del. De har nämligen klack! Inte någon smal och vinglig historia förvisso, men ändå. Jag uppskattar klackhöjden till cirka fem centimeter. Hur jag än räknar lägger de alltså till hela fem centimeter till min längd. Om jag dristar mig att använda dem utanför huset kommer jag gå runt och vara en och åttio. I yngre dagar hatade jag att vara lång. Gick böjd som en banan. Som om det inte ser skummare ut att vara banan, än att vara lång. Skumbanan. Med tiden har jag börjat uppskatta min längd och har inga problem att sträcka på mig. Men att lägga till ytterligare höjd med hjälp av klackskor? Nänä! Där har gränsen gått. Men det är ju så snyggt med lite klack, liksom. Så efter noga övervägande bestämde jag mig för att möta mitt inre klackmonster. Hujedanemej vad jag är modig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar