Post-Traumatiskt Stressyndrom

Vissa dumenkla saker är onödigt svåra. En del vardagliga göromål väcker ett såpass starkt och omotiverat motstånd att man borde undersökas. Att lägga ett brev på den stora gula postlådan är en sådan sak. Det kan vara ett brev till en myndighet, eller en kupong på en månads kostnadsfri prenumeration på Allt Om Trösklar. Oavsett festlighetsgrad hamnar pappersdetaljen i omloppsbana runt min person i veckor innan slutmålet är nått. Före de himmelska möjligheterna med sms, skrev jag otaliga julkort. Fann dem i väskan dagen före julafton och kvistade andtrutet ut i butikerna och panikhandlade mellanfina nyårshälsningar, vilka jag lagom till påsk rodnande gömde i papperskorgen. Emellanåt var de faktiskt frankerade. I de fall jag överkommit traumat att inhandla porto. De saluförs nämligen oftast någon annanstans. Men ibland lyckas jag med uppdraget. Stolt blir jag då stående vid Postlådan någon sekund och väntar på änglakören och applådåskorna. De kommer sällan. Undrar vilken del av hjärnan det är som fallerar vid denna åkomma. Vilken synapsklyfta är renons på aktivitet?  Men jag vet att jag inte är ensam. Två personer i min omedelbara närhet har samma egenskap. Vi kan kalla dem Syrran och Kompisen, men de heter egentligen något annat. Analyserade frågan med Kompisen härförleden. Insåg då att det finns ett namn på eländet. Detta om något måste väl vara Post-Traumatiskt Stressyndrom.

Köpte mig ett par hörlurar idag. De gamla hade bara ljud i ena luren. Sjukt irriterande. Tyckte först att det var onödigt med nya. Kostar ju pengar liksom. Men ganska snart insåg jag att ett liv utan hörlurar inte är mycket till liv, så jag slog till. Jag är skapligt kräsen vad gäller ljud. Det får inte vara luddigt och utan tryck. Det är som att dricka för svagt kaffe eller äta osaltad potatis. Då blir jag aggressiv och otrevlig att umgås med. Upptäckte dock till min fasa att man kan köpa hörlurar för flera tusen spänn! Out of my range minst sagt. Men de finns!  Himmel, vad ska det inte vara för ljud i sådana?? Menmen, drömma kan man ju få göra. Tillsvidare ska jag toklyssna i mina röda, vackra Koss Porta Pro för trehundra bagis!