Mattias Ribbing

Det finns en man som heter Mattias Ribbing. Han har ett och annat att lära mig. En vanlig karl ska han visst vara, menar han. För ett par år sedan bestämde han sig för att utforska det där med minnet och se om han kunde förbättra det en smula. Det kunde han. I dag är han svensk minnesmästare och kan memorera följden på 110 spelkort, 384 binära siffror och annat omöjligt. Denne minnesvärsting hävdar att alla kan träna upp sitt minne på samma sätt som han gjort. Det handlar om att visualisera. Skapa bilder av det man vill minnas. Själv skulle jag nöja mig med att minnas vad det nu var jag skulle göra ute i köket, när jag står där med tom blick och genomsöker båda hjärhalvorna med med minutiös noggrannhet. Tomt. Men när jag ändå står där kan jag ju fylla på lite kaffe. Eller varför inte kunna minnas var jag lagt mina glasögon? Jag tror jag vet var jag lagt dem, så jag tar av mina kontaktlinser på kvällen och sträcker mig efter dem. Tomt. Och utan glasögon kan jag inte hitta dem. Moment 22. Då reser jag mig upp, går med hasande stil och utsträckta händer in i sovrummet och river ner ett antal föremål på nattduksbordet. Nähepp, inte på nattduksbordet. Vidare in i vardagsrummet. Vevar runt på soffbordet en stund och säger något olämpligt. Fångar upp diverse obskyra föremål i min hand. Hörlurar, trisslotter utan vinst och en termos. Vid det här laget har oftast Håkan rest sig ur soffan, travat iväg åt något håll och hittat mina kära glasögon och överlämnar dem till mig. Han är ganska suddig tack och lov så jag kan inbilla mig att han gör det med ett leende. Ett Ribbingskt träningsprogram vore kanske inte så dumt. Tänk att kunna minnas var vantarna är, eller kunna återberätta det där fantastiska jag just läst om, eller komma ihåg namnet på den där författaren jag vill tipsa om, eller namnet på han den där skådisen som var med i den där filmen. Fast vem vet, måhända fungerar träningen bara på vissa områden. Som spelkort. Ser det framför mig. En i morgonrock iförd zombie på glasögonjakt, med vevande armar, hasande steg och uttryckslöst ansikte mumlandes..."ruuuter fyyyra, spaaader kneekt, klöver niiio..."

Dagens man