Appappapp!!

I morgon ska jag åka till Myrorna med Annika. Vi kom fram till att det är bäst att ha någon med sig som man känner väl och kan lita på till hundra procent. Anledningen är att omdömet har en tendens att grumlas en smula efter en längre stund i denna butik. Tja, vad tusan? En ärtgrön manchesterväst kan väl vara bra att ha som ombyte? Den är i rätt storlek ju, och kostar bara en tjuga. Den tar jag! Det är av yttersta vikt att det finns någon där som kan höja handen och säga appappapp i samma sekund man börjar se positiv ut i närheten av den där kavajen som senast sågs i vinjetten till Falcon Crest. Eller när man fingrar på en snedtvättad, mellanbrun t-shirt där sömmen släppt i nederkant och samtidigt börjar leta efter prislappen. Då är det bråttom. Risk finnes att man annars landar i hemmet med en kasse full av bra ombyten. När man hör sig själv kalla något för ett bra ombyte bör man se upp. Ombytena är de där kläderna längst ner i lådan som liksom aldrig kommer upp till ytan för att andas. De simmar runt i ett evigt ombytesmörker. Därför kommer vi finnas där för varandra i morgon, jag och Annika. För att ombesörja säkerhetsavstånd till ombytesträsket. För väl där, tar man sig aldrig upp.