Skojig post

Fredag och Håkan lyssnar på Eilert Pilarm. "One two party in countal jail. The briseman said and they begung to wail. The fang budejangbudejang begang to swing." Själv fick jag ett brev härförleden. Så här gick det då:


Svårigheter....


Idag får jag ett enda brev med posten. Men det är inte vilket brev som helst. Det är från Yves Rocher, ni vet det där företaget som säljer skönhetsprodukter med spår av organiska ingredienser. Jag har beställt varor av detta företag inalles tre gånger under de senaste tjugofem åren. Detta tokshoppande har renderat mig titeln som VIP-kund. Hade jag handlat oftare hade de nog dubbat mig till Kung över Kurreduttön eller något annat ovärderligt. Anledningen till mina glesa beställningar har dock inget att göra med sviktande kvalitet på produkterna. Det har enkom att göra med den ångest, oro och dalande självkänsla som infinner sig när jag tar fram reklammaterialet. Men den här gången tänker jag att nu ... nu jäklar ska jag över hindret. Jag skulle ju faktiskt behöva en rynkkräm.

Jag tar ett djupt andetag och öppnar kuvertet. Fingrarna känns stadiga och fulla av tillförsikt. Sansat plockar jag fram de olika delarna och breder ut härligheten framför mig på köksbordet. Jag inleder med att läsa det jättepersonliga brevet de skrivit till mig. "Kära AnnSofie". Så rart. I brevet står att läsa om de vintererbjudanden, värdeförmåner, säsongsnyheter, nyhetspriser och snabbhetspremier jag kan få ta del av. Och om jag beställer inom tio dagar får jag en Superpremie i form av en praktisk necessär och en fickspegel med ram. Problemet är att det tar i genomsnitt tolv dagar att hitta någon röd tråd i det krypterade budskapet. Så där ryker den förhoppningen.

Av okänd anledning verkar detta företag ogilla vedertagna reklamregler gällande enkelhet och slagkraftighet. De anlitar därför inte de dyra PR-konsulterna. Istället anlitar man dagisavdelningen Pyttemyran. På så vis får man ett reklammaterial bestående av små klisterlappar, spännande påsar med lotter i, prislistor med siffror i nanostorlek, små uppfällbara necessärer i papp och annat kittlande. Ångesten slår till med full kraft när företaget ber mig att öppna lotterna och klistra in en av dem bakom fliken som man river från nedre vänstra hörnet av beställningsformuläret som ligger hopvikt på baksidan av vinterfoldern ... bredvid markeringarna som anger var den förklistrade lappen om snabbhetspremien skall fästas. Svettdropparna bryter fram när jag inte hittar pappnecessären med klisterlappen i. Och var är mina förvalsprodukter? Och snabbhetskrämen? Och varför är siffrorna i beställningslistan så infernaliskt små? Idioterna har inte förstått att det finns ett kausalsamband mellan ett ökat behov av rynkkräm och ett ökat behov av stora siffror! Jag vill inte ha en necessär som snabbhetspremie! Jag vill ha en psykolog! Ett uppfällbart kristeam i wellpapp!

Jag ger upp. Jag lider av galopperande Beställningsinsufficiens. Ska skriva ett klagobrev. I tjugofyra delar där vissa nyckelord utelämnas men hittas förklistrade i Surfoldern. Och om de svarar inom tjugo minuter skickar jag en Turbopremie i form av ett uppfällbart långfinger i glansig papp!