Spelutveckling

Spelade ett parti Yatzy igår och vann stort. Detta anrika spel har sina förtjänster men ger måhända inte värsta endorfinpåslaget. Vet att det finns något som heter spelutvecklare. Funderar på att slå mig in i branschen. Antar att det förhåller sig som så att man tar ett spel och så utvecklar man det. Finns säkert ett flertal sällskapsspel som behöver utvecklas. Yatzy är ett bra exempel. Tysk Dödsyatzy känns mer kittlande. Inbegriper hullingförsedda tärningar som man kastar...på varandra. Den som vinner föräras en kartong Bratwurst. Ett toppenskojigt spel vars regler är under utveckling i skrivande stund. Monopol kan ju vara lite rafflande ibland, men är tämligen förutsägbart. Monopål däremot är förlagt till Grums och är ett ensamspel för alla vid namn Pål. Ingen storsäljare kanske. Antar att det blir lite skumt när Pål får "Gå i fängelse och stå över tre kast." Men då finns en variant som heter Stereopål. Riktar sig till målgruppen personer vid namn Pål som känner en till som heter Pål. Vet inte hur stor marknaden är men... Ska fortsätta utveckla spel under dagen. Återkommer när jag fått kaffe...

 

 

Under utveckling

Hästen - högst i näringskedjan?

Sitter i solen i sällskap av en blond artonåring, inga namn nämnda, och spejar ut över nejden. En bit nedanför oss flanerar ett par hästar i frid och ro. Mitt vanligtvis kloka och förståndiga sällskap vänder sig mot mig och ställer en något otippad fråga, lite lojt sådär. "Du, äter hästar kött?" Långsamt vänder jag mig mot denna någon och mitt allt bredare leende avslöjar på något vis de bilder som genast uppträder för mitt inre. Ont om huggtänder. Halkiga hovar. Förlänar måhända inte hästen titeln Årets Rovdjur. Hade sett festligt ut dock. Se hur pålle smyger fram som en indian mot ett intet ont anande rådjur och ger det en rak höger med framhoven. För att sedan slita det i stycken med...mulen? Fast de är ju rysligt bra på att slå bakut å andra sidan. Det skulle innebära att de får smyga baklänges mot bytet. Då behöver de vara två som samarbetar...minst. "Lite mer till höger nu Jan...nej fel håll...mitt höger, inte ditt!" Verkligen skitlätt att missa bytet med den tekniken.

Mitt sällskap fattar snabbt...galoppen...vänder sig om med ett lika brett leende som mitt, och orden "du...det var inget..."

 

 

 

Jan

Göran och jag

Jag har hyresgäster. Inte så stora och inte så högljudda. Skitsmå faktiskt. Enligt gällande regler faller de under kategorin skadeddjur. Enligt Idas gällande regler faller de under kategorin onödiga djur. Vi ser dem inte så ofta, men vi hör dem. Nu och då ställer de till med party i skafferiet. Jag kan nästan se hur de sitter där i bästa gåbortstassen och ler förnöjt i en hög med havregryn och gammal spaghetti petandes ur mungiporna. De är inte lika petiga med kolhydraterna som jag. Ibland tvingar de ut någon stackare att kolla läget i kompostpåsen. "Kom igen Göran, är du man eller mus?" Göran sväljer högt och vet att han inte har något val. Backar han blir han evig hackkyckling och får leva på jasminris till livets ände...Göran gillar inte smaken på jasminris. Det vet de stora grabbarna. Då och då korsas Görans och min väg ute i köket. Göran får verkligen rekordbråttom när han ser mig. Personligen anser jag det vara en smula ofint. Blir man bjuden på käk kan man väl åtminstone stanna och hälsa?

 

 

 

Göran

 

 

Vid ett tillfälle upplevde jag ett riktigt close encounter med nämnda grabb. Avkomman hade knölat ihop en påse chips i skåpet. Då jag var osäker på om där fanns något innehåll kvar som skulle sparas till melodifestivalen eller något ryckte jag ner påsen. Tyckte påsen kändes lite underlig. Körde så ner handen i påsen och förväntade mig att fånga ett dillchips eller två. Det gjorde jag nu inte. Vad i...?! Vi stirrade på varandra en sekund...Göran och jag...där han satt i ett fast grepp i min hand. Skitsnopna var vi. Mest han skulle jag tro. Själv hade jag reagerat starkt om en överdimensionerad hand plötsligt kom ner genom taket och helt sonika lyfte bort mig när jag satt på en av landets bästa krogar och smörjde kråset.

Jag vet att jag borde skaffa musfällor. Men det går bara inte. Vi har ju kommit varandra så nära nu...Göran och jag.