Jag har en undran. Varför tar kroppen slut vid munnen? Jag skulle gärna betala några kronor mer i skatt för att ha en rimlig chans att laga mina sönderfallande tänder. Ska käften verkligen behöva vara en klassmarkör? Jag tycker inte det. Jag tycker det är åt helvete. Men jag kanske besinnar mig när även den här tanden värkt tills den dött och smärtan sjunker undan. Men visst, man kan alltid söka bidrag hos socialen till akut tandvård. Moahahahaha! Men snälla lilla människa, du hade ju faktiskt en inkomst i januari -83, du borde kanske lagt undan en sissådär tiotusen spänn till en rotfyllning då. Det jag skulle kunna spara ihop till, om man ger mig ett par år, är att dra ut några tänder till. Det är liksom budgetvarianten av tandvård. Nån tusenlapp och den förlamande smärtan är borta. Jag har valt det alternativet ett par gånger och nu är det tomt där tänderna satt. Tar jag fler kommer jag få talfel. Men det kanske är det som är meningen med det hela. Låt fattiga tappa eller dra ut tänderna för då kan de inte prata ordentligt och då slipper vi lyssna på deras eviga dravvel om hur synd det är om dem. Men det kunde varit värre. Och det kommer det att bli. Vi har ju valt det..............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar