Mor: "Finnarna?"
Barn: "Ja, de som går ut med katten i koppel, hehe. Jag har aldrig pratat med dem någonsin du vet. Plötsligt ringer det på dörren och så står han där och verkar vilja något. Och det är nu det blir obehagligt. Jag menar det! Obehagligt mamma! Han börjar säga något!"
Mor: "Öh, jaha?"
Barnet: "Och grejen är att det går inte att förstå ett ord! Eller nej, det går inte att förstå...ett ljud! Jag begrep verkligen ingenting! Och då menar jag ingenting!"
Mor: "Pratade han finska??"
Barn: Nej! Eller, det vet jag inte! Det gick inte att urskilja! Han rörde på munnen och det kom ljud!Jag bara tittade på honom och han fortsatte säga saker....ellet låta saker! Jag har aldrig varit med om en kommunikation med så mycket frågetecken mamma! Det var hemskt!
Mor: "Men kunde du inte på något vis förstå vad han hade för ärende?"
Barn: Nej! Han kan ha använt ordet lägenheter en gång, men jag tordes inte gissa på det för han kan lika gäna ha sagt helikopterförarutbildning. Det gick inte att förstå ett enda ljud mamma!"
Mor: "Hahahahaha."
Barn: "Jag försökte säga att jag inte förstod men att jag skulle hälsa pappa att han varit där. Det sa jag nog fem gånger. Men han verkade inte förstå vad jag sade heller! Sen sa han...eller nej han viftade med händerna på ett sätt som visade att han menade att, jaja lika bra att ge upp, typ. Så jag skakade lite på huvudet och stängde försiktigt dörren. Det var hemskt mamma!"
Mor: "Hahahahahahahaaaaaaaaa. Kom han tillbaka senare?"
Barn: "Nej! Jag ska aldrig mer öppna dörren!!"
Härligt att ha så fin kommunikation med sina grannar tycker jag. Dessa två lär aldrig uppleva någon form av osämja i alla fall. Det är liksom omöjligt....
